Hur svårt kan det va?
Börjar i köket för där har händiga mannen verkligen fått till det. Vi ger det en vecka till så är det absolut ingen omöjlighet att vi kan stå där och laga mat...sjuk tanke men som sagt inte omöjligt:)
Sen var det då mitt påhitt. Varför göra det enkelt när det kan vara svårt? Hur svårt kan det va? Så j*vla svårt visade det sig...trots att jag laddat bra länge, läst på och gått igenom tillvägagångssätt med Robin x antal gånger, skickat ongen till mormor och morfar och hade hela dagen på mig så tappade jag det så mycket så att jag visste inte ens att jag kunde tappa det så mycket på nåt. Allt jag ville va att få putsade väggar på lilltoan.
Jag vet nu att murare inte är yrket för mig men här hade jag ingen aning. Glad i hågen skulle uppdraget påbörjas alldeles snart...
Första varvet var det inga konstigheter med, mer än att det fanns en tidspress. Lager nummer två skulle upp medan lager ett fortfarande var fuktigt och inte mer än en timme efter påstrykning. Det blev snabbt tydligt att jag inte ror i land detta själv så Robin fick börja med lager två medan jag fortfarande applicerade det första.
Så här långt hann Robin innan han insåg att det här ju inte alls va nå kul. Märk hur det ser ut på golvet nedanför, stora kluttar gled av spaden innan man ens hunnit nudda väggen och det var här jag tog över och här irritationen och frustrationen började växa inom mig...
Ska det se ut så här bara för att man vill ha puts på VÄGGARNA???!!! Varannan jäkla klutt smaskade i golvet och för varje som gick åt fanders blev jag bara mer och mer irriterad tills jag plötsligt skrek rakt ut och bad någon att skjuta mig...tror aldrig att jag tappat det så hårt och jag hoppas verkligen att det sista återstående lagret som ska på imorgon blir lättare att sätta.
För att förstå känslan som gjorde mig så uppgiven så kändes det som att jag försökte göra en fin tårta med alldeles för tunn grädde på en tårtbotten som stod på högkant....helt omöjligt. Tackar nägon högre makt nu för att rummet inte är större än vad det är!
Vi löste trots dåligt stämning och svordomar och morrande hela rummet och nu kan vi bara hoppas att det sitter som det ska, ser bra ut och ger den känsla som jag är ute efter.
Vi såg till att sluta fred med kvällen genom att äta en bit prinsesstårta i trappen....kändes lite bättre sen;)
Oj vad fint det blir längtar till få komma och se hur det blir och göra naglar