Sakta men säkert...
Det går inte fort nu, vi har kanske inte kvar den extrema energin som vi hade för nån månad sen men vi jobbar på. Mina stunder i blåstället har dock blivit kortare då lilla mannen är livligare. Robins tid är också mer knapp då han har mucho mucho på jobbet men det är så det är - det där som kallas livet. Det får ta sin tid men vi vill verkligen komma i mål med den här första etappen nu!!!
Tvättstugan är ironiskt nog snart första rum att bli ”klart”.
Min effektiva tid nu handlar om att skrapa, spackla och måla. Här är dörrkarmen mellan kök och matsal, den har/hade typ 0,8 cm tjockt lager färg. Ett sant nöje att få skrapa bort det och börja om.
Livet sa vi...det är så mycket mer än renovering, även fast man inte kan tro det;)
Om bara någon vecka så kommer vi ta paus för att få mer tid till oss, vänner och vintersport som ligger oss varmt om hjärtat. Sååå jag måste ju smygträna lite och komma mig ut o prova utrustning och musklerna och kvalitetstida med vänner. Utrustningen och vänskapen är top notch men musklerna...jaja, det var ett drygt år sen det fanns lite pulsträning med i mitt liv...det märks:/
