Att vara eller icke vara...
Det var frågan varför vi lät Proline röntga avloppsstammen igår. Vi ville veta att vi kan koppla på det nya avloppssystemet mot den gamla stammen som leder ut från huset och till det kommunala systemet utan bekymmer.
Worst case scenario hade varit att avloppet dömts ut och vi hade (återigen) fått gräva och anlägga nya rör. Det hörs hur det låter - dyrt, tidskrävande och tråkigt så vi är omåttligt glada över bilderna vi fick se. Inga konstigheter att koppla på avloppet och inom vår tomtgräns är allt i mycket bra skick, angränsande tomt (vilken är kommunens) där har rötter börjat tränga sig in i skarvarna men tydligen är det först om ett par år det kan bli problem och då tillfaller problemen inte oss....pjuh! Vi är glada och tacksamma så länge vi åker snålskjuts med medvind, nedförsbacke och fortsatt flyt. Imorgon ansluts det nya med det gamla:)
Sminkning av det lilla rummet som ska bli syrum och kontor fortsätter och mot yttervägg är alkoverna 1,30 i takhöjd så det är spännande att måla taket;) jag har ett par fläckar i bakhuvudet som nog får sitta där dom sitter...
Han är bra tålmodig den lilla stjärnan.
Efter den otrevliga rengöringen av golvet härom dagen där doft av hund åter gjorde sig påmind kändes det som att enda alternativet för att stänga porerna och fräscha upp var att måla golvet. Men trägolv är trägolv och jag gorde en liten insats med slipmaskinen och det blev så fint, alla fläckar går inte bort men i det stora hela blir det superfint så vi kör hårdvaxolja istället för färg.
SVT har en programserie som heter "Det sitter i väggarna", ett spännade program där byggnadsvårdsantikvarie och historiker bjuds in till ett gammalt hus för att göra en tidsenlig renovering och hitta ursprung, historia och fakta om huset och tidigare ägare. Med kvällens avsnitt på i bakgrunden satte jag mig med de papper vi fått med historia om vårat hus. Det är häftigt, spännande och det känns så priviligerat när historian blir tydlig svart-på-vitt.
Fru Öhman har vi hört om och bl.a. har vi sett texten på en golvbalk "Till fru Öhman". Genom åren har tydligen gården inte bara gått under namnet Jakobshill utan även Kaptensgården och Öhmansgården,
(Fru) Maria Öhman var änka och köpte gården 1892 för 3600 kronor. När hon dog (1904) tog sonen sjökapten August Öhman över gården. På nyckeln till gårdshuset sitter en berlock som säger A. Öhman, det är troligtvis hans (hans bror hetter Anders). August dog 1913 och därefter stannar gården kvar i den Öhmanska släkten.
I text står det "Det vackra, gamla huset, som en gång kallades för "Kaptensgården" eller "Öhmansgården" och som slickades av lågorna den ödesdigra dagen 1888 är verkligen värd att bevaras för framtiden och få finnas kvar på den plats, som stuvaren Olof Åberg en gång valde med omsorg."
OK, säger vi.
På baksidan av huset sträcker sig tomten ner till stora vägen, det är vildvuxet men man kan skönja en gammal allé som sträcker sig från vägen upp till huset. Det fick vi besannat i en artikel från troligt 80-tal.
Allén får vi se över till sommaren.
Gårdshuset på tomten är byggt för en herrans massa år sedan utan bygglov. Det är på många kartor vi sett att huset saknas, det är förvisso preskriberat men här blir det tydligt att det byggdes någån gång mellan 1889 och 1920. Flygelbyggnaden som omskrivs innan brann ner.
Frågan som kvarstår; Vad är ett hemlighus?
Att husets senaste stora renovering var 1955 har vi s ett och förstått både en och flera gånger. Här har en Ingrid Öhman skissat eller sökt lov om förändring på något vis. Exakt vad som är ändrat från ursprung på den här bilden vet vi inte och man kan undra vem i ledet Öhman denne Ingrid var?!
Så kul att rören var hela och fina. Åk vidare i medvind!:-) Å kul att få se att det fanns så mycket historia bevarat om huset. Och som slutkläm, ett Hemlighus är ett utedass